|
Agility är en hundsport som nu har fått några år på nacken. Sporten
skapades av engelsmannen John Varley. Första gången sporten visades
upp, var i England 1978. Då var det som pausunderhållning på en stor
utställning. Den nya hundsporten gjorde entré i Sverige genom Marie
Hansson 1984 och blev en officiell tävlingsform 1987. Sporten
utvecklas numer i rasande fart och antal tävlingar och
tävlingsstarter ökar från år till år. Tabellen nedan kommer från
Svenska Brukshundklubbens verksamhetsberättelse för 2009. Det finns
sedan flera år tillbaka även många inofficiella tävlingar, dvs där
resultaten inte registreras av SBK. Det innebär att siffrorna ovan
skulle bli mycket högre om även dessa tävlingar räknats in.
Agilitystarter hos SBK
| Antal
officiella starter 2002-2009 |
2009 |
2008 |
2007 |
2006 |
2004 |
2002 |
|
Individuellt |
70 740 |
64 618 |
58 977 |
53 789 |
44 836 |
22 636 |
|
Lag* |
5 367 |
4 454 |
4 804 |
4 385 |
5 257 |
741 |
|
Antal tävlingar** |
254 |
216 |
212 |
185 |
148 |
76 |
Man kan säga att agility är hundsportens svar på hästhoppning. De
personer som tävlar är allt från unga killar och tjejer till äldre
män och kvinnor. Inom den breda åldersgruppen finns det både
tävlingspersoner med elittävlingar som mål, liksom de som tävlar för
skojs skull och de som bara tävlar för att få en anledning komma ut
och träffa vänner och bekanta. Oavsett på vilken nivå man befinner
sig så är gemenskapen mycket stor. Men gemensamt för alla tävlande är
också att både hundar och förare älskar det. Det blir som en drog….
Ytterligare en sak som är gemensamt för alla tävlande ekipage är att
oavsett vilken nivå man tävlar på, så är det ca 70-80% av de tävlande
som blir diskvalificerade. Att ”göra bort sig” är alltså fullt
normalt!! Men innan vi fördjupar oss i tävlingsvärlden så kommer här
lite grundläggande förklaringar till vad man egentligen gör på den
där banan. Många tränar agility utan att tävla, bara för att det är
roligt och ett utmärkt sätt att aktivera sig själv och sin hund!
Banan
Vitsen med agility är att din hund ska ta sig runt en
bana med hinder på kortast möjliga tid och utan fel. Du måste bli bra
på att styra din hund och att hänga med - för det går fort om din
hund gillar agility! Din hund får tänka en del själv och agera på
egen tass vilket är jättebra träning för den.
Här kommer förklaring av de olika hindertyperna som ingår:
Balanshinder eller kontaktfältshinder har i början och slutet en ca
90 cm stor markering som hundarna skall sätta minst en tass på. Dessa
3 olika hinder kallas A-hinder, balansen (bommen), gungbrädan
(vippbräda).
Hopphindren kan se olika ut och benämns som hopp, mur, oxer, däcket
och långhopp.
Övriga hinder är slalom (8-10 pinnar som hunden springer slalom
emellan), tunnel (finns med olika längder och kan vara raka eller
böjda), platta tunneln - kallas också för säck. Den har en öppning
som hunden kryper in i och efter öppningen hänger ett släp som hunden
själv skall hitta ut igenom. Det mins använda hindret kallas för
”bordet”. Här skall hunden hoppa upp på ett lågt bord och stanna kvar
i 5 sekunder innan man får fortsätta banan.
De hinder som kräver mest träning är vanligen slalom och
kontaktfältshindren (speciellt gungbrädan). Även däcket och säcken
kan vara lite kluriga att lära hunden.
Mer
om tävling
Man ser många olika raser på agilitytävlingarna och de raser som
saknas är de ”tyngre” raserna såsom New Foundland, Leonberger,
mastiffer mfl. En hund får inte börja tävla förrän den är 18
månader.
Tävlingarna delas in 3 olika svårighetsnivåer. Klass 1, Klass 2 och
klass 3. Klass 1 är den lättaste klassen och för att komma vidare
till klass 2 och sedan klass 3 så skall man genom sina placeringar
plocka ”pinnar” (kan jämföras med poäng), för att bli uppflyttad till
klass 2. Detsamma gäller för att bli uppklassad från klass 2 till
klass 3. Endast felfria lopp inom den tillåtna tiden ger sk pinnar.
Uttagningstävlingar till svenska landslaget sker bland de ekipage som
tävlar i klass 3.
I
varje klass (1, 2 eller 3) kan man tävla i 2 olika typer av lopp.
Hopplopp (hoppklass) eller agilitylopp (agilityklass). I
agilityloppen förekommer oftast alla typer av hinder, medan i
hopploppen saknas de sk kontaktfältshindren. Uppklassningsreglerna
gäller hopploppen och agilityloppen var för sig. Det innebär att man
efter ett tag kan tävla i klass 3 i hopp, medan man tävlar i klass 1
i agilityloppen.
Varje lopp delas dessutom in i olika storlekar efter hundens
mankhöjd, small, medium och large. Small är för hundar upp till 34,99
cm (hinderhöjd 25-35 cm), i medium är hundarna upp till 42,99 cm
(hinderhöjd 35-45 cm) och largehundarna är från 43 cm och uppåt. De
hoppar hinder som är mellan 45-65 cm höga.
En
tävlingsbana är sällan inhängnad utan ett plastband på marken
markerar banområdet. Det finns ca 15 - 20 hinder på banan. Banans
längd brukar vara ca 150-200 m. Ett agilitylopp i klass 1 tar i
genomsnitt mellan 50-60 sek. Hopploppen brukar vara över på 40-50
sek. Detta innebär att varje hinder i genomsnitt skall klaras av på 3
sekunder.
Varken förare eller hundar vet hur tävlingsbanan ser ut när man
kommer till tävlingsplatsen. Hundarna får överhuvudtaget inte vara på
banan innan det är dags för start, medan föraren får mellan 8-10 min
på sig att memorera hur hindren står och vilken väg man skall
springa. Dvs man ”går banan” tillsammans med övriga tävlande. Ibland
upp till 50 st personer samtidigt. Hinderbanan skall klaras av med så
få fel som möjligt och på snabbast tid.
Att styra hunden runt banan kallas för Handling. Detta kan göras på
många olika sätt men oftast är grundprinciperna samma. Hunden (som
oftast är snabbare än föraren) springer den längsta vägen och föraren
springer således den kortaste vägen. Eftersom hinderbanan oftast går
lite kors och tvärs behöver man ibland byta sida med sin hund (för
att själv springa den kortaste vägen). Man byter sida med hunden
genom att göra sk byten. Byten gör man när man vill att hunden skall
svänga. Det finns 2 grundbyten, framförbyte och bakombyte. Det hela
är ganska enkelt. Framförbyten gör man framför sin hund, medan
bakombyte gör man bakom sin hund. Framförbytet använder man oftast,
eftersom det vanligen ger hunden en högre fart. Bakombyten gör man
bara om man måste.
Längre fram i sin utbildning kan man justera dessa byten i olika
varianter och lägga till några fler typer av byten.
Några länkar av intresse!
Agilitysportens intresseförening i Sverige
Agilera mera!
|